Naturskyddsföreningens granskningar inför valet väcker debatt. Det är bra. Vissa politiker som vi kritiserar känner sig trampade på tårna och biter ifrån. Det är normalt och vi tar gärna en debatt i sak om vad som varit bra och dåligt och – framförallt – vad som kan bli bättre kommande år. Flera sådana samtal de senaste veckorna har varit ömsesidigt givande och leder på sikt till bättre miljöpolitik och bättre miljö. Och det är vad vi vill främja: resultat och politik, inte vissa partier.
Det händer samtidigt att vissa politiker lämnar den sakliga diskussionen och istället försöker klistra politiska etiketter över den partipolitiska obundenhet som är grunden för vårt arbete, med syftet att utmåla oss som partiska. Det är lite trist men vi är säkra på våra granskningar – de utgår från partiernas egna löften och i vilken grad de uppfyllts – och vi känner oss inte träffade. Vi är sedan många år vana vid starka reaktioner under valrörelsen, när politiker kandiderar till uppdrag under hårt slit, med spänning och nervositet i sin viktiga respektingivande demokratiska gärning.
Men igår hände något nytt, när vetenskapsjournalisten Jenny Jewert kritiserade vår valgranskning i en kolumn i DN. Jewert för fram några tänkvärda punkter och efterlyser bland annat andra analysramar, exempelvis att jämföra mandatperioden 2002-06 med den nuvarande. Det vore förstås möjligt – politik kan granskas på olika sätt – men vi har som vid tidigare val utgått ifrån vad partierna själva sa och drev inför förra valet och sedan jämfört löftena med faktiskt utfall. Vår metod är saklig och transparent. Alla kan kontrollera fakta och våra sökningar i riksdagsarkivet. Men visst, det går att göra på andra sätt och den diskussionen är viktig.
I övrigt släpper vetenskapsjournalisten Jewert sin både vetenskapliga och journalistiska stringens och de krav på saklighet och allsidighet som borgar för hennes trovärdighet. Vi är som sagt vana vid kritik och att vi provocerar. Men det är unikt att en vetenskapsjournalist som drar lans för en regering möter både mig och vår generalsekreterare Svante Axelsson med personangrepp och spekulationen att vi söker personlig vinning. Ungefär som att vi drev en personlig kampanj mot vargjakt, kärnkraftsbeslut och avveckling av miljöpolitiska styrmedel utan stark förankring i miljörörelsen. Nej, med sådana antydningar, källor på nätet och ogrundade antaganden att kopplingar till politiska partier påverkar vårt arbete lyckas Jewert bara med ett lågvattenmärke som inte är värdigt vare sig demokratisk debatt eller den som vill kalla sig vetenskapsjournalist.
Det slår mig föresten, att den som använder en sådan ohederlig analysmetod på Jewerts egen text sannolikt skulle tolka den som en platsansökan att bli pressekreterare i regeringskansliet…
Det om Jewert. Vi menar att miljöpolitiken talar för sig själv. Vi har berömt bra regeringsbeslut, som att använda statlig mark för att bilda reservat för att ta ett exempel, men samtidigt har regeringen
– slopat skatten på handelsgödsel, det viktigaste styrmedlet mot övergödningen, vilket ökar utsläppen till havet,
– öppnat för mer kärnkraft, vilket ger mer kärnavfall, ökad risk för uranbrytning och – genom att en blocköverskridande överenskommelse nu saknas – stor osäkerhet för dem som vill investera förnybart på energiområdet,
– infört en omfattande licensjakt på varg, vilket strider mot bindande EU-regler och ökar hoten mot den redan starkt hotade vargstammen, samt
– legaliserat miljögifter som kan skada både naturen och vår hälsa.
Vi brukar kritisera lågt tempo i miljöpolitiken, men denna mandatperiod visar på flera tydliga steg bakåt, vilket försämrar miljötillståndet. Den utvecklingen är unik, särskilt i en tid när vetenskapen tydligare än någonsin visar miljöproblemens stora allvar.
